Kur- och kulturorten Varberg

Varberg i Halland är en stad med en rik historia. Allt är dock inte klarlagt kring när staden grundades. Det man vet är att orten från början kallades något annat; Varberg var från början troligen namnet på Varbergs fästning.

Den tidigaste ort man känner till som låg ungefär där Varberg idag ligger hette Getakärr. Man vet dock inte hur stor denna stad var. Den nämns dock mycket tidigt i skriftliga källor. Saxo Grammaticus, den danske medeltidshistorikern vars berättelse om Prins Amled bearbetades av Shakespeare till pjäsen Hamlet, nämner Getakärr när han redogör för slaget vid Nissan år 1062. Saxo levde dock på 1200-talet, så han är inte helt tillförlitlig i detta sammanhang. Getakärr förlorade efter hand betydelse, då en ny stad hade anlagts något längre söderut, där vägarna från Västergötland och Småland mötte Kungsvägen, som gick mellan Oslo och Köpenhamn. Inte heller denna stad låg dock riktigt där dagens Varberg ligger, eftersom staden totalförstördes i två krig och dessutom brann ned en gång. Efter var och en av dessa katastrofer flyttades Varberg en aning, och det var först efter stadsbranden 1666 som staden fick sitt nuvarande läge.

På 1800-talet utvecklades kurortsverksamheten i Sverige, och strax utanför staden öppnades en källa för de som ville dricka brunn 1811. Därefter öppnades ett kall- och ett varmbadhus, som i kombination med stadens gynnsamma läge på västkusten lockade till sig många kungligheter och andra dignitärer.

Varbergs storkändis

Den mest kände av alla som någonsin levt i Varbergs kommun är dock troligen Bockstensmannen, en man som på medeltiden blev mördad och fastpålad i en mosse, troligen för att mördarna fruktade att kroppen annars skulle kunna resa sig och utkräva hämnd. Varför han mördades, vilka som gjorde det, och vad motivet var är okänt idag. Däremot har man genom att rekonstruera mannens ansikte, och bygga upp det lager för lager, kunnat få en bild av hur han såg ut. Enligt många tidningar var han en riktig snygging.

Bockstensmannen 1936 hittades i mossen där han ”begravts”, Bockstens mosse, av en pojke som bodde på gården Bocksten. Den kemiska sammansättningen i mossen hade bevarat mannens kläder, skelett, hud och hår. Framför allt kläderna har varit intressanta för arkeologer och historiker, eftersom de hör till de bäst bevarade medeltida klädedräkterna i hela Europa. Idag visas Bockstensmannen och hans tillhörigheter på Varbergs museum.